Posts Tagged ‘Mali’

Timbuktus hopp står till musiken

februari 9, 2013  |  Reportage, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Timbuktus hopp står till musiken

Publicerat i Svenska Dagbladet 3/2 2013

För första gången på 500 år befinner sig ökenstaden Timbuktu i händelsernas centrum. Högst oavsiktligt. Extrema jihadistgrupper förstörde stadens moskéer och invånarna hamnade under strikta sharialagar. När franska trupper sedan återtog staden visade det sig att också ett bibliotek med skrifter från 1300-talet hade skövlats.

Efter en tid av ökande oroligheter i Malis norra delar genomförde kapten Amadou Sanago i mars 2012 en kupp och avsatte president Amadou Toumani Toré, mer känd som ATT. Kuppen motiverades med att regeringen varit alltför dålig på att bekämpa separatisterna i norr, men den förvärrade egentligen bara saken. På kort tid intog tuareggerillan MNLA hela den norra delen av landet, däribland Timbuktu, och utropade den själständiga staten Azawad.

Det kom visserligen överraskande men i ett historiskt perspektiv följde det ett mönster som upprepats under 1000 år. Varje gång den centrala makten i regionen försvagats har tuaregerna flyttat fram sina positioner. Ofta genom att inta Timbuktu. Det hände det medeltida Maliriket, den marockanska Saadidynastin och det hände republiken Mali. Läs hela texten

Oumou och Bela möttes i musikhistorien

juli 10, 2012  |  Artiklar, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Oumou och Bela möttes i musikhistorien

Publicerad i Svenska Dagbladet 7 juli 2012

Malis största sångerska och en av världens främsta banjospelare fann varandra genom musikhistorien. På tisdag uppträder Béla Fleck och Oumou Sangaré tillsammans på Södra teatern i Stockholm.

Intervjutiden har tagit slut och jag undrar om jag kan få en fråga till. Oumou Sangaré skrattar till, på en ledning från Mali som är så där gammaldags sprakig som telefonledningar nästan aldrig är längre, och säger:

–Man måste vara bestämd mot journalister, annars kan tiden lätt dra iväg.

Läs hela texten

Clandestino och världens näst bästa music minus one

juni 10, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino och världens näst bästa music minus one

Publicerad i Svenska Dagbladet 9/6 2012

Donso
Clandestinofestivalen
Göteborg

Det finns en typ av musik som sällan når en riktigt stor publik och som ibland skämtsamt kallas music minus one, efter en typ av övnings-kassetter där ett instrument utelämnats. Något väsentligt verkar alltså saknas, och det mest kända exemplet är kanske superstudiomusiker-gruppen Stuff, där kompet och kören finns på plats, men där leadsången aldrig dyker upp.

I början av Donsos konsert får jag en sådan känsla. Beatet, den sparsmakade programmeringen med sin speciella, sugande känsla och de lätt traditionella inslagen från skivan finns där. Och bandet har faktiskt en sångare, Gideon Diarra. Men han är minst lika mycket en dansare, som påpälsad för junikylan gungar fram och tillbaka på scen och fångar upp rörelser i publiken och sänder tillbaka dem förstärkta. För att sedan ta ett kort sångpass vid mikrofonen.

Läs hela texten

Med tanke på utvecklingen i Mali…

april 7, 2012  |  Blogg, Krönikor, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Med tanke på utvecklingen i Mali…

…är det kanske dags att återpublicera den här krönikan om tuaregerna, upproret och musiken. Lite för personligt hållen för sitt eget bästa, det viktiga i sammanhanget är naturligtvis medielogiken och den oundvikliga förenklingen, snarare än jag och mitt förhållande till gott och ont. Men ett försök att problematisera rebellimagen.

Som komplement kan man läsa Africa is a country’s översatta utdrag ur en intervju med Tinariwen, där de talar om det uppblossade upproret.

Och så krönikan, från början publicerad i Lira, nr 5 2011.

 

De där? Det är tuaregernas slavar. Han säger det i förbigående medan vi promenerar genom de drivor av sand som täcker alla öppna ytor i Timbuktu, men som är extra djupa på bakgator som den här. Han är själv tuareg. Människorna han talar om sitter och lagar mat framför några tält på en ödetomt, mellan två låga hus som ser nästan lika öde ut. Någon tittar upp men fortsätter sedan röra i grytan. Läs hela texten

För hög budget för Amadou et Mariam

april 4, 2012  |  Skivrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för För hög budget för Amadou et Mariam

Publicerad i Svenska Dagbladet 4 april 2012

Folila
Amadou & Mariam
(Because/Border)
3/6

Målmedvetet och vanligtvis skickligt plockar Amadou och Mariam internationella samarbetspartner. Men Bertrand Cantat, utanför Frankrike mest känd för att ha slagit ihjäl sin flickvän, är ett provocerande val.

Och märkligt, eftersom duon minst av allt verkar vilja röra upp känslor. Medan juntan styr i Bamako och tuaregrebeller intagit Timbuktu framstår deras positiva texter i stället snarast som ironiska

Nu är de inte ansvariga för Malis utveckling. Däremot för sin egen musikaliska, och på Folila närmar de sig den bluesrock de ägnat största delen av karriären åt. Det är en stil de både skapat och behärskar perfekt, men som silats och spätts ut för att passa i den här dyra tårtan av samarbeten och högbudgetproduktion. När allt som egentligen behövs är Amadous gitarr och Mariams röst.

Lars Lovén

Omöjliga att skilja från musikundret Mali

mars 2, 2012  |  Artiklar, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Omöjliga att skilja från musikundret Mali

Publicerad 2 mars 2012 i Svenska Dagbladet

Förändringen hade varit på väg under ett tag, Malis döende stjärna Ali Farka Touré hade till slut börjat uppmärksammas i västvärlden och Damon Albarn hade släppt sin Mali music. Men det var först 2004 när en relativt okänd blind duo från Mali släppte en skiva producerad av Manu Chao, som saker verkligen tog fart. Åtta år senare har musikundret Mali både hunnit bli ett begrepp och sedan ett slitet sådant. Och med sitt sjätte album snart i affären är Amadou & Mariam omöjliga att skilja från det.

–Malis framgångar internationellt har fört med sig att artister därifrån får resa mycket mer i världen och utsättas för annan kultur, men också att utländska artister besöker Mali och tar med sig sin kultur och sina kunskaper dit, säger Amadou Bagayoko på telefon från ett hotell i London.

–Dessutom har det inneburit ett stort uppsving för Malis turism, många kommer bara för att lyssna på musik och gå på festivaler.

Att vara en del av landets turistindustri är inget som besvärar duon, de är fullt medvetna om vilken betydelse de har haft för att marknadsföra Mali.

–Men det innebär också ett ansvar. Våra texter har alltid haft mycket budskap, de handlar om kärlek, solidaritet, fattigdom, fred, våra liv och livet för dem som lyssnar. Allt sådant. Men det har kanske skett en liten förskjutning av perspektivet, i början var det kanske lite mer om problemet med att vara blind och trons utmaningar. Läs hela texten