Så avsatte musiker och artister Burkina Fasos president

december 21, 2014  |  Artiklar, Texter  |  No Comments

Publicerad i Svenska Dagbladet 21/12 2014

I november avsattes Burkina Fasos president Blaise Compaoré efter 27 år vid makten. Men inte av den politiska oppositionen, utan av en gräsrotsrörelse, organiserad av musiker och artister.

Omröstningen var tänkt att bli en ren formsak. Grundlagen skulle ändras och sedan skulle presidenten Blaise Compaoré kunna förlänga sina 27 år vid makten med ytterligare 15. Men redan på morgonen den 30 oktober var gatorna i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou fulla av människor. Innan parlamentet hade hunnit samlas för att rösta, stormades byggnaden och sattes i brand.
Några dagar senare befann sig Blaise Compaoré i landsflykt i Elfenbenskusten, dit han flugits av franska militärhelikoptrar.
Läs hela texten

Timbuktus hopp står till musiken

februari 9, 2013  |  Reportage, Texter  |  No Comments

Publicerat i Svenska Dagbladet 3/2 2013

För första gången på 500 år befinner sig ökenstaden Timbuktu i händelsernas centrum. Högst oavsiktligt. Extrema jihadistgrupper förstörde stadens moskéer och invånarna hamnade under strikta sharialagar. När franska trupper sedan återtog staden visade det sig att också ett bibliotek med skrifter från 1300-talet hade skövlats.

Efter en tid av ökande oroligheter i Malis norra delar genomförde kapten Amadou Sanago i mars 2012 en kupp och avsatte president Amadou Toumani Toré, mer känd som ATT. Kuppen motiverades med att regeringen varit alltför dålig på att bekämpa separatisterna i norr, men den förvärrade egentligen bara saken. På kort tid intog tuareggerillan MNLA hela den norra delen av landet, däribland Timbuktu, och utropade den själständiga staten Azawad.

Det kom visserligen överraskande men i ett historiskt perspektiv följde det ett mönster som upprepats under 1000 år. Varje gång den centrala makten i regionen försvagats har tuaregerna flyttat fram sina positioner. Ofta genom att inta Timbuktu. Det hände det medeltida Maliriket, den marockanska Saadidynastin och det hände republiken Mali. Läs hela texten

Capitain Noël Isidore Thomas Sankara

februari 1, 2013  |  Radio  |  No Comments

En liten radiokrönika om Thomas Sankara i OBS på P1. 8.40 in i programmet kommer jag in.

 
Lyssna: Obs 20130131 13:15

Hellre palmwine än reggae

januari 31, 2013  |  Konsertrecensioner, Texter  |  No Comments

Publicerad i Svenska Dagbladet 30 januari 2013

Sierra Leone Refugee All Stars
Södra teatern

Som reggaeorkester når Sierra Leone Refugee All Stars bara med nästippen över den där gränsen som skiljer den rena genremusiken från band med en viss konstnärlig särart. Är det just västafrikansk reggae man letar efter finns det dessutom hundratals band som svänger mer och som har en tydligare konstnärlig idé.

Men som halvakustiskt palmwineband med reggaevibbar och socialrealistiska berättelser från flyktinglivet är de å andra sidan alldeles lysande. Och vad jag vet helt unika.

Sierra Leone Refugee All Stars bildades i flyktingläger i Guinea under inbördeskriget i deras hemland. Hemkomsten skildrades sedan i en dokumentärfilm som bär bandets namn. Redan där, och på deras första skiva, märks kontrasten mellan deras olika musikaliska sidor. Och redan där hade man med lite fantasi kunnat förutspå deras utveckling, mot ett maffigare, mer elektriskt reggaesound, för att sedan försöka hitta palmwinevibbarna igen, utan att riktigt kunna återskapa atmosfären från ”Living like a refugee”.

Men kanske är jag orättvis. Till konserten på Södra teatern kommer bandet starkt decimerat, utan sin slagverkare och ytterligare en bandmedlem, som blivit sjuka med kort varsel. Något som rimligtvis utgör ett problem för de tyngre låtarna. Läs hela texten

Årets bästa låtar 2012

december 18, 2012  |  Musik  |  No Comments

Publicerad i Svenska Dagbladet 6 december 2012

Louekes jazz spiller över i afrobeat

november 22, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  No Comments

Publicerad i Svenska Dagbladet 15 november 2012

Lionel Loueke
Fasching

Bland de bästa skivorna som någonsin gjorts finns oproportionerligt många med jazzmusiker som spelar i en annan genre.

På samma sätt är Lionel Loueke, jazzgitarrist från Benin men sedan länge bosatt i USA, som allra bäst när han rör sig bort från kärnan av samtida amerikansk jazz.

Hans främsta merit, av det där formella jazzslaget, är att han spelar tillsammans med Herbie Hancock. Han har också gett ut ett antal formellt skickliga skivor, där han gör exakt vad som förväntas av honom och gör det väldigt bra.

Men han har även brutit nyare mark, genom att delvis gå bakåt och hemåt. Konserten på Fasching, liksom hans musikskapande hittills, lever i och av den kontrasten. Ibland står den direkt och balanserar mellan det ekvilibristiska, kromatiska och annat, harmoniskt enklare men i grunden mer innovativt, som kombinerar västafrikanska traditioner med nutida jazz.

Mitt i en låt gör han en oväntad vändning in i ett sound som lånar från tidig synt. Beatet blir mer fyrkantigt men Mark Giuliana, Louekes mycket mångsidige trummis, lägger en polyrytmisk tvist till det hela som förvandlar musiken till ny afrobeat av ett slag som jag aldrig riktigt hört förr. Och just den undergenren råkar jag ha lyssnat ganska mycket till.

Läs hela texten