juli 14, 2012  |  Blogg  |  Kommentarer inaktiverade för

Roskilde och framtiden

juni 28, 2012  |  Blogg, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Roskilde och framtiden

Publicerad på Wimpbloggen 28 juni 2012

I morse tänkte jag på Fally Ipupa. Det har jag ofta gjort på sistone, egentligen ända sedan Roskildefestivalen förra året. Men inte bara på honom utan även på ett fantastiskt band, en varm natt och som jag minns det ett tjugotal dansare på scen. Kanske minnet överdriver, men det spelar ingen roll. Så fort jag tänkt tankar kring eufori, eller helt enkelt bra konserter, har ögonblicket dykt upp för mig.

Nu var det Roskildes spilleplan som publicerades. Jag läste den precis så selektivt som jag brukar. Skummade huvudnumren och hoppade över välbekanta och europeiskt klingande namn. Men antecknade artister som Conjunto Angola 70 och Jupiter & Okwess International.

Läs hela texten

Clandestino, avslutningen

juni 11, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino, avslutningen

Tydligen spelade Jagwa Music på den anarkistiska/kaotiska gatufesten Andralångdagen innan kvällens spelning ute på Röda sten. Gatupopbandet i sin rätta miljö men tyvärr missade jag det. Här är i stället en kort (och något skakig) video från Staff Benda Bililis avslutningskonsert på söndagskvällen. Precis innan det att klippet startar har Ricky Likabu, den äldre herren i hatt, tjutit som en tågvissla.

 

Clandestino 2, angolansk retro och gatumusik från Tanzania

juni 10, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino 2, angolansk retro och gatumusik från Tanzania

Lördag vid Röda Sten. Lite blåsigt, halvmycket folk och fina band. Precis som vanligt. Conjunto Angola 70 (de skulle ha hetat något med rhythm i namnet först men det avstyrde managern lyckligtvis) är ett all star-band, hopsamlat av vad som återstår av musikereliten från Angolas 70-tal. Ett årtionde där första halvan utgjordes av befrielsekampen mot portugiserna, andra av inledningen till det evighetslånga inbördeskriget. Men som tydlige också var en musikaliskt intressant tid. Jag intervjuade dem under eftermiddagen och de pratade ivrigt om de kongolesiska och kubanska influenserna och diskuterade, som de äldre herrar de är, om kuduro-artisterna verkligen är musiker.  Hur det var att vara musiker under krigen fick jag däremot dra ur dem.

Sedan en oväntat varierad konsert som följdes upp av något som en musikervän beskrev som den mest anarkistiska musik han någonsin hört. Jagwa Music från Tanzania bygger på en casiosynt, några slagverk och en sångare. Till det lite mim-teater med vad som verkar vara sedelärande historier. Alla spelar hela tiden och i ett nästan komiskt högt tempo. Så tar låten slut och nästa sätter igång, i precis samma stil. Precis lika snabb. Förståndsmässigt förstår man att det är bra dansmusik. Men frågan är om någon utanför Tanzania verkligen klarar av att dansa till den på ett vettigt sätt.

Och så det där med metallurarna. De hade samma sorts buckliga metalltrattar till högtalare som Konono no.1 brukar ha (och som man brukar se på järnvägsstationer, idrottsstadion och kaserngårdar i andra världskriget-filmer). Jag måste kolla upp det någon gång.

Här är de i gatukonsert från Bagomoyo i Tanzania.

Sun City, ain’t gonna play

juni 1, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Sun City, ain’t gonna play

För att fortsätta lite på temat kulturbojkott. Här är  Little Stevens Sun City, en protestlåt i form av ett löfte att inte spela på lyxresorten Sun City i Sydafrika. Något en hel del artister (Queen, Elton John, Frank Sinatra etc) gjorde för ett antagligen ganska fett gage. För att något år senare halvhjärtat be om ursäkt och bli strukna från FN:s svarta lista.
1985 spelades den in och står sig relativt bra, möjligen bortsett från Bruce Springsteens förstoppningsvrål.

 

Music is the weapon x 2

maj 18, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Music is the weapon x 2

Music is the weapon, en fantastisk liten dokumentärfilm från början av 80-talet. Fela Kuti sitter backstage, klädd i blå kalsonger och talar om religion, panafrikanism, musik och sin kandidatur i det kommande presidentvalet. Inte oväntat fick han aldrig ställa upp.
Music is the weapon är också ett svenskt afrobeatband, här med en ny singel som lovar gott inför skivan som kommer i höst.