Posts Tagged ‘Sydafrika’

Sun City, ain’t gonna play

juni 1, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Sun City, ain’t gonna play

För att fortsätta lite på temat kulturbojkott. Här är  Little Stevens Sun City, en protestlåt i form av ett löfte att inte spela på lyxresorten Sun City i Sydafrika. Något en hel del artister (Queen, Elton John, Frank Sinatra etc) gjorde för ett antagligen ganska fett gage. För att något år senare halvhjärtat be om ursäkt och bli strukna från FN:s svarta lista.
1985 spelades den in och står sig relativt bra, möjligen bortsett från Bruce Springsteens förstoppningsvrål.

 

Paul Simon, ANC och den där kulturbojkotten

maj 31, 2012  |  Radio  |  Kommentarer inaktiverade för Paul Simon, ANC och den där kulturbojkotten

Sänt i P1 Sveriges Radio 31 maj 2012

Paul Simon och shangaan electro, en kortkurs

april 30, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Paul Simon och shangaan electro, en kortkurs

En microgenre som lanserats globalt de senaste åren är shangaan electro. Oerhört snabb dansmusik från staden Limpopo i Sydafrika och producerad av ett fåtal personer. Shangaan finns också i äldre varianter, som traditionell musik och som pop. Den som först gjorde populärmusik av shangaansfolkets traditionella musik var General M.D. Shirinda tillsammans med sånggruppen The Gaza Sisters, här ovan på en singel från 1980. Om ni tycker att det börjar bli obskyrt nu ska ni veta att ni faktiskt alla har hört både pop-shangaan och Shirinda & The Gaza Sisters. De medverkar nämligen på I know what I know på Paul Simons Graceland (nedan). Låten är skriven av Simon tillsammans med Shirinda.

Nedan följer är en kortdokumentär om shangaanmusikens utveckling till electro och till sist ett klipp med den moderna dansvarianten, producerad av Nozinja.

Läs hela texten

Ett allkonstverk om den sista tiden

mars 14, 2012  |  Skivrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Ett allkonstverk om den sista tiden

Publicerad i Svenska Dagbladet 14 mars 2012

Spoek Mathambo
Father Creeper
(Sub pop/Border)
3/6

Lätta gitarrslingor som undermineras av kulregn, landminor och häxjakt. Princeballader som möter grungegitarrer och mörk sydafrikansk house. Så jobbar Malmös meste kosmopolit Spoek Mathambo.

Men det är de ofta talade texterna som ger det dystopiska soundtracket dess makabra och surrealistiska prägel. Berättelser om blodiga diamanter, krigsherrar och apartheids långsiktiga verkan på själen lagras med rasistiska klichéer i en härva av ironier och motironier. Falska leenden, skör kärlek och oljesega beats.

Jag hade velat kalla Father Creeper för ett allkonstverk om den sista tiden, problemet är bara att slutsumman på ett något märkligt vis ändå är hopp. Och även att albumet drabbas av dystopisjukan, att för mycket undergångsharmonier till slut blir tråkigt.

Lars Lovén