Posts Tagged ‘Kongo’

Clandestino, avslutningen

juni 11, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino, avslutningen

Tydligen spelade Jagwa Music på den anarkistiska/kaotiska gatufesten Andralångdagen innan kvällens spelning ute på Röda sten. Gatupopbandet i sin rätta miljö men tyvärr missade jag det. Här är i stället en kort (och något skakig) video från Staff Benda Bililis avslutningskonsert på söndagskvällen. Precis innan det att klippet startar har Ricky Likabu, den äldre herren i hatt, tjutit som en tågvissla.

 

Inga är som Le Staff

april 29, 2012  |  Artiklar, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Inga är som Le Staff

Publicerad i Svenska Dagbladet 29 april 2012

– Det finns andra band som försöker härma oss men de kan inte, för vi spelar musik från hela världen, det finns det inga andra i Kinshasa som gör, säger Theo Nsituvuidi, gitarrist och en av sångarna i Staff Benda Bilili.

Vi sitter i lobbyn på hotell Malmen i Stockholm. Bandledaren Ricky är sjuk och kan inte vara med på intervjun och jag försöker få in samtalet på hur de förhåller sig till annan kongolesisk musik, till rumban, soukousen och den folkliga, hårda gatumusiken. De hävdar bestämt att deras musik inte har något med de stilarna att göra. Men till slut går de ändå med på att viss annan musik faktiskt influerat dem.

– Till exempel rumba. Om man ska beskriva vår musik är det väl en sorts rumba-blues kryddad med reggae och salsa, soukous och funk, säger Theo Nsituvuidi.

Läs hela texten

Lo-fi-rumba från Kinshasa

mars 4, 2009  |  Skivrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Lo-fi-rumba från Kinshasa

Publicerad i Svenska Dagbladet 4 mars 2009

Staff Benda Bilili
Trés, trés fort
5/6

Ett gäng handikappade musiker i Kinshasa och deras hangarounds, huvudsakligen gatubarn. När de för ett par år sedan fick en hit blåste FN dem på pengarna. Det är vad som hände men det är lika mycket en beskrivning av hur det låter.

Eller så här: ”The Staff” spelar ruffig, funkig lofi-rumba med karibiska influenser. En stenhård bas och ilskna, skarpa gitarrer driver musiken framåt, genom popmelodierna, gatuljuden och de skrovliga körerna. Ibland är det något löst i kanterna men det spelar mindre roll. Det här är den perfekta gatumusiken, på en gång tidlös och urban, ursinnig och levnadsglad, och hela tiden med fullt fokus på rytmen.

Lars Lovén