Posts Tagged ‘Clandestino’

Clandestino, avslutningen

juni 11, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino, avslutningen

Tydligen spelade Jagwa Music på den anarkistiska/kaotiska gatufesten Andralångdagen innan kvällens spelning ute på Röda sten. Gatupopbandet i sin rätta miljö men tyvärr missade jag det. Här är i stället en kort (och något skakig) video från Staff Benda Bililis avslutningskonsert på söndagskvällen. Precis innan det att klippet startar har Ricky Likabu, den äldre herren i hatt, tjutit som en tågvissla.

 

Clandestino 2, angolansk retro och gatumusik från Tanzania

juni 10, 2012  |  Blogg, Texter, Video  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino 2, angolansk retro och gatumusik från Tanzania

Lördag vid Röda Sten. Lite blåsigt, halvmycket folk och fina band. Precis som vanligt. Conjunto Angola 70 (de skulle ha hetat något med rhythm i namnet först men det avstyrde managern lyckligtvis) är ett all star-band, hopsamlat av vad som återstår av musikereliten från Angolas 70-tal. Ett årtionde där första halvan utgjordes av befrielsekampen mot portugiserna, andra av inledningen till det evighetslånga inbördeskriget. Men som tydlige också var en musikaliskt intressant tid. Jag intervjuade dem under eftermiddagen och de pratade ivrigt om de kongolesiska och kubanska influenserna och diskuterade, som de äldre herrar de är, om kuduro-artisterna verkligen är musiker.  Hur det var att vara musiker under krigen fick jag däremot dra ur dem.

Sedan en oväntat varierad konsert som följdes upp av något som en musikervän beskrev som den mest anarkistiska musik han någonsin hört. Jagwa Music från Tanzania bygger på en casiosynt, några slagverk och en sångare. Till det lite mim-teater med vad som verkar vara sedelärande historier. Alla spelar hela tiden och i ett nästan komiskt högt tempo. Så tar låten slut och nästa sätter igång, i precis samma stil. Precis lika snabb. Förståndsmässigt förstår man att det är bra dansmusik. Men frågan är om någon utanför Tanzania verkligen klarar av att dansa till den på ett vettigt sätt.

Och så det där med metallurarna. De hade samma sorts buckliga metalltrattar till högtalare som Konono no.1 brukar ha (och som man brukar se på järnvägsstationer, idrottsstadion och kaserngårdar i andra världskriget-filmer). Jag måste kolla upp det någon gång.

Här är de i gatukonsert från Bagomoyo i Tanzania.

Clandestino och världens näst bästa music minus one

juni 10, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Clandestino och världens näst bästa music minus one

Publicerad i Svenska Dagbladet 9/6 2012

Donso
Clandestinofestivalen
Göteborg

Det finns en typ av musik som sällan når en riktigt stor publik och som ibland skämtsamt kallas music minus one, efter en typ av övnings-kassetter där ett instrument utelämnats. Något väsentligt verkar alltså saknas, och det mest kända exemplet är kanske superstudiomusiker-gruppen Stuff, där kompet och kören finns på plats, men där leadsången aldrig dyker upp.

I början av Donsos konsert får jag en sådan känsla. Beatet, den sparsmakade programmeringen med sin speciella, sugande känsla och de lätt traditionella inslagen från skivan finns där. Och bandet har faktiskt en sångare, Gideon Diarra. Men han är minst lika mycket en dansare, som påpälsad för junikylan gungar fram och tillbaka på scen och fångar upp rörelser i publiken och sänder tillbaka dem förstärkta. För att sedan ta ett kort sångpass vid mikrofonen.

Läs hela texten