Colombia – Land kluvet i politik och musik

november 18, 2016  |  Artiklar, Reportage  |  Kommentarer inaktiverade för Colombia – Land kluvet i politik och musik

Publicerat i Lira 18 september 2016

– Medellin är en salsastad, Cali också, fast där finns det också en massa afrikansk kultur. Bogota är en rockstad och i Cartagena och Baranquilla och de där ställena är det också afrikanskt.
Taxichauffören sammanfattar summariskt Colombias musikliv för mig medan vi åker över regnblank asfalt i en finare del av Bogota, strax nedanför den massiva östra bergsryggen som dominerar staden.
Sedan fortsätter han att prata om det ämne han helst vill tala om, den stundande folkomröstningen där folket ska bestämma om de ska acceptera uppgörelse med Farc-gerillan, ett dokument som förhandlats fram under fyra år och som är tänkt att sätta stopp för det 60-år långa inbördeskriget. Han ska rösta ja, precis som alla andra jag talar med.

Läs hela texten

Så avsatte musiker och artister Burkina Fasos president

december 21, 2014  |  Artiklar, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Så avsatte musiker och artister Burkina Fasos president

Publicerad i Svenska Dagbladet 21/12 2014

I november avsattes Burkina Fasos president Blaise Compaoré efter 27 år vid makten. Men inte av den politiska oppositionen, utan av en gräsrotsrörelse, organiserad av musiker och artister.

Omröstningen var tänkt att bli en ren formsak. Grundlagen skulle ändras och sedan skulle presidenten Blaise Compaoré kunna förlänga sina 27 år vid makten med ytterligare 15. Men redan på morgonen den 30 oktober var gatorna i Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou fulla av människor. Innan parlamentet hade hunnit samlas för att rösta, stormades byggnaden och sattes i brand.
Några dagar senare befann sig Blaise Compaoré i landsflykt i Elfenbenskusten, dit han flugits av franska militärhelikoptrar.
Läs hela texten

Timbuktus hopp står till musiken

februari 9, 2013  |  Reportage, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Timbuktus hopp står till musiken

Publicerat i Svenska Dagbladet 3/2 2013

För första gången på 500 år befinner sig ökenstaden Timbuktu i händelsernas centrum. Högst oavsiktligt. Extrema jihadistgrupper förstörde stadens moskéer och invånarna hamnade under strikta sharialagar. När franska trupper sedan återtog staden visade det sig att också ett bibliotek med skrifter från 1300-talet hade skövlats.

Efter en tid av ökande oroligheter i Malis norra delar genomförde kapten Amadou Sanago i mars 2012 en kupp och avsatte president Amadou Toumani Toré, mer känd som ATT. Kuppen motiverades med att regeringen varit alltför dålig på att bekämpa separatisterna i norr, men den förvärrade egentligen bara saken. På kort tid intog tuareggerillan MNLA hela den norra delen av landet, däribland Timbuktu, och utropade den själständiga staten Azawad.

Det kom visserligen överraskande men i ett historiskt perspektiv följde det ett mönster som upprepats under 1000 år. Varje gång den centrala makten i regionen försvagats har tuaregerna flyttat fram sina positioner. Ofta genom att inta Timbuktu. Det hände det medeltida Maliriket, den marockanska Saadidynastin och det hände republiken Mali. Läs hela texten

Hellre palmwine än reggae

januari 31, 2013  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Hellre palmwine än reggae

Publicerad i Svenska Dagbladet 30 januari 2013

Sierra Leone Refugee All Stars
Södra teatern

Som reggaeorkester når Sierra Leone Refugee All Stars bara med nästippen över den där gränsen som skiljer den rena genremusiken från band med en viss konstnärlig särart. Är det just västafrikansk reggae man letar efter finns det dessutom hundratals band som svänger mer och som har en tydligare konstnärlig idé.

Men som halvakustiskt palmwineband med reggaevibbar och socialrealistiska berättelser från flyktinglivet är de å andra sidan alldeles lysande. Och vad jag vet helt unika.

Sierra Leone Refugee All Stars bildades i flyktingläger i Guinea under inbördeskriget i deras hemland. Hemkomsten skildrades sedan i en dokumentärfilm som bär bandets namn. Redan där, och på deras första skiva, märks kontrasten mellan deras olika musikaliska sidor. Och redan där hade man med lite fantasi kunnat förutspå deras utveckling, mot ett maffigare, mer elektriskt reggaesound, för att sedan försöka hitta palmwinevibbarna igen, utan att riktigt kunna återskapa atmosfären från ”Living like a refugee”.

Men kanske är jag orättvis. Till konserten på Södra teatern kommer bandet starkt decimerat, utan sin slagverkare och ytterligare en bandmedlem, som blivit sjuka med kort varsel. Något som rimligtvis utgör ett problem för de tyngre låtarna. Läs hela texten

Louekes jazz spiller över i afrobeat

november 22, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Louekes jazz spiller över i afrobeat

Publicerad i Svenska Dagbladet 15 november 2012

Lionel Loueke
Fasching

Bland de bästa skivorna som någonsin gjorts finns oproportionerligt många med jazzmusiker som spelar i en annan genre.

På samma sätt är Lionel Loueke, jazzgitarrist från Benin men sedan länge bosatt i USA, som allra bäst när han rör sig bort från kärnan av samtida amerikansk jazz.

Hans främsta merit, av det där formella jazzslaget, är att han spelar tillsammans med Herbie Hancock. Han har också gett ut ett antal formellt skickliga skivor, där han gör exakt vad som förväntas av honom och gör det väldigt bra.

Men han har även brutit nyare mark, genom att delvis gå bakåt och hemåt. Konserten på Fasching, liksom hans musikskapande hittills, lever i och av den kontrasten. Ibland står den direkt och balanserar mellan det ekvilibristiska, kromatiska och annat, harmoniskt enklare men i grunden mer innovativt, som kombinerar västafrikanska traditioner med nutida jazz.

Mitt i en låt gör han en oväntad vändning in i ett sound som lånar från tidig synt. Beatet blir mer fyrkantigt men Mark Giuliana, Louekes mycket mångsidige trummis, lägger en polyrytmisk tvist till det hela som förvandlar musiken till ny afrobeat av ett slag som jag aldrig riktigt hört förr. Och just den undergenren råkar jag ha lyssnat ganska mycket till.

Läs hela texten

Etiopisk trad som höjer sig över det folkloristiska

november 5, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Etiopisk trad som höjer sig över det folkloristiska

Publicerat 4 november 2012 i Svenska Dagbladet

Ethiocolour
Södra teatern

Jag har en teori som säkert skulle visa sig vara felaktig om man undersökte den på djupet, och som jag därför inte underkastar en sådan granskning. Det är att de allra bästa, mest distinkta och helt enkelt svängigaste trummisarna känner man igen på att de ser ut att bara leka in slagen. Löst och lite på skoj. Mitt bästa exempel är afrobeatens grå eminens Tony Allen. Men för att argumentera för idén skulle man lika gärna kunna använda Misale Legesse i Ethiocolor.

Bandet är en del av ett musikerkollektiv som spelar vad som i Sverige skulle betraktas som folkmusik, men som i Etiopien på ett helt annat sätt är invävd i den samtida kulturen. Det syns också på scen, där den speciella etiopiska dansen, med sina hopp, ledlösa axelskakningar och whiplashryck med huvudet tar minst lika mycket plats som själva musiken. Där sångarna och dansarna hinner med ett tiotal klädbyten. Och där instrumenten är lätt moderniserade varianter av traditionella etiopiska instrument som kirar och mesenqo.

Läs hela texten