Posts Tagged ‘Ghana’
Ett litet smakprov av hur det kommer att låta på Start it up, stir it up! på Ritz i Göteborg imorgon. Och ursäkta den obefintliga videon, blunda och lyssna!
Publicerad i Svenska Dagbladet 2 maj 2012
Bola
Volume 7
(Awesome Tapes/Border)
4/6
Trummaskin, synt med retrosound och stötvis kommande sång. Som på ett Elmore James-album börjar varje låt med nästan samma riff. Fast på en tvåsträngad kologo i stället för en bottleneckgitarr. Det fortsätter sedan om och om igen medan de övriga byggstenarna varieras. Ja, lite grand i alla fall.
När kassettbloggen Awesome tapes from Africa blivit skivbolag är det knappast med sikte på guldskivor. Bolas Volym sju är kärv, enveten och får en märklig anakronistisk stämning genom hur traditionell musik och minimalistisk 80-talsproduktion kombineras.
Det är medryckande och samtidigt monotont. Tycks det även bekant är det kanske för att King Ayisoba, också han från Bolgotanga i nordvästra Ghana, använt samma instrument, musik och rytmer till sin folk-hiplife.
Lars Lovén
Publicerad i Svenska Dagbladet 25 mars 2012
Fokn Bois
Södra teatern
Är provokationen ett mål i sig? Kan den hamna i vägen för själva budskapet? Och är det fel att såra folks religiösa känslor? Den sortens problematiserande sysslar inte Fokn Bois med, men det tar bara ett par låtar av konserten att förstå att det här med att uppröra känslor är en av deras kärnverksamheter.
Duon består av rapparen Mensa och hiplifeartisten Wanlov, för kvällen klädd i jeanskjol, hipsterglasögon och ett slags virkad huva som får honom att se ut som en futuristisk variant av Bockstensmannen.
Deras mest kända provokation var länge Thank God we’re not a Nigerians (sic), som väckte viss uppmärksamhet inför en landskamp i fotboll mellan Ghana och Nigeria. Åtminstone fram tills de släppte Sexin Islamic girls. Den påstås handla om hur de håller kvinnorna i Boko Haram (en islamistgrupp i norra Nigeria som ligger bakom ett otal terrordåd) sällskap medan deras män är ute på uppdrag, men kommer sannolikt att röra upp känslor långt utanför sektens gränser Läs hela texten
The fokn dunaquest in Budapest, ja alltså Wanov och Mensas första album som Fokn Bois, recenseras på onsdag. Mer om det, och duons alldeles förtjusande hiplifemusikal, då. Men först ett klipp från i somras som jag just råkade snubbla över.
Publicerat i Svenska Dagbladet 27 februari 2011
–Jag hade varit borta från Ghana ett tag och när jag kom tillbaka hade nigerianerna tagit över helt. De imiterade USA och alla här försökte imitera dem, säger Appietus Danqua, medan han genom den öppna bilrutan köper ett äpple från en gatuförsäljare samtidigt som han håller mobiltelefonen med den andra.
På något vis lyckas han också rota fram växelpengar och, när trafiken plötsligt lättar, lägga i växeln. Det rör sig bara i några sekunder, sedan står vi still igen i den jättelika trafikstockning som är Accras rusningstrafik.
–Men folk var trötta på det och jag samlade ihop alla stjärnor i Ghana, okej nästan alla, och gav ut ett album. Nu har det vänt, nu lyssnar folk på musik från Ghana igen.
Appietus är en av de största musikproducenterna i Ghana, enligt honom själv den allra största. Vi är redan färdiga med vår intervju men fortsätter att prata på väg till hans studio i Dansuman, en förort i sydvästra Accra som länge ansågs som ett osäkert ställe men där också många av Ghanas största hiplifeartister växt upp. Läs hela texten
Publicerad i Svenska Dagbladet 22 december 2010
Någon skriker genom bilradion, jag kan inte avgöra om det är ett fotbollsreferat eller en radiopredikan. En annan passagerare ber taxichauffören att byta kanal, så det gör han, skruvar förbi könlös gospel, svängig gospel, amerikansk mainstreamcountry och så gospel igen. Blir det här bra? Det blir bra.
Ghana är ett djupt religiöst land. Längs vägarna står plakat med reklam för kyrkor och mötesserier. Den på Christ vision sanctuary international hade lika gärna kunnat vara en actionfilm: Double grace, double impact. Verkar det för intensivt tipsar en mindre skylt om profetissan Mary N Lokko. Fabriker kan heta saker som God’s grace aluminium och på Accras gator rullar, åtminstone när jag är där, lastbilar med sjungande människor på flaken. En banderoll upplyser mig om att det är väckelsemöte och ”tid för troshandlingar” på en arena någonstans i stadens utkanter och att det är gratis transport dit. Läs hela texten
