Hellre palmwine än reggae

januari 31, 2013  |  Konsertrecensioner, Texter

Publicerad i Svenska Dagbladet 30 januari 2013

Sierra Leone Refugee All Stars
Södra teatern

Som reggaeorkester når Sierra Leone Refugee All Stars bara med nästippen över den där gränsen som skiljer den rena genremusiken från band med en viss konstnärlig särart. Är det just västafrikansk reggae man letar efter finns det dessutom hundratals band som svänger mer och som har en tydligare konstnärlig idé.

Men som halvakustiskt palmwineband med reggaevibbar och socialrealistiska berättelser från flyktinglivet är de å andra sidan alldeles lysande. Och vad jag vet helt unika.

Sierra Leone Refugee All Stars bildades i flyktingläger i Guinea under inbördeskriget i deras hemland. Hemkomsten skildrades sedan i en dokumentärfilm som bär bandets namn. Redan där, och på deras första skiva, märks kontrasten mellan deras olika musikaliska sidor. Och redan där hade man med lite fantasi kunnat förutspå deras utveckling, mot ett maffigare, mer elektriskt reggaesound, för att sedan försöka hitta palmwinevibbarna igen, utan att riktigt kunna återskapa atmosfären från ”Living like a refugee”.

Men kanske är jag orättvis. Till konserten på Södra teatern kommer bandet starkt decimerat, utan sin slagverkare och ytterligare en bandmedlem, som blivit sjuka med kort varsel. Något som rimligtvis utgör ett problem för de tyngre låtarna.Det är dessutom lätt att förstå om bandet inte genom hela sin karriär vill vara ett band av flyktingar som berättar om det nu sedan mer än tio år avslutade kriget. Det är bara det att de närmast prosaartade texterna på debutskivan är så fina. Som när de tackar en FN-kommissionär, eller berättar vad kriget har inneburit för lärdomar.

Och den gungande rytmen i en låt som ”Soda soap” – för övrigt kvällens i särklass bästa och med en text som, möjligen med metaforiska lager, handlar om tvål – faller på plats på ett helt annat sätt än deras inte lika exakta reggaebeat.

Men de har faktiskt ytterligare en sida, något som skulle kunna utgöra en väg framåt. Det är de mer elektriska och soukous-aktiga låtar som dyker upp här och var på deras senaste skiva och som man även får ett par smakprov på under konserten. De är hårdare än palmwinelåtarna men verkar samtidigt passa bandet bättre rytmiskt än reggaen.

Lars Lovén



Comments are closed.