Otypiskt för electronicaväckelsen

maj 29, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter

Publicerad i Svenska Dagbladet 28 maj 2012

Vid det här laget borde det vara allmänt känt att det pågår en elektronicaväckelse i Syd- och Mellanamerika, även om den i all sin spretighet kan vara svår att överblicka.

Mexikanska Los Impostors är en del av vågen, men är inte typiska för den. Här hittar man varken andinsk folkmusik, cumbiarytmer eller nordmexikanska gangsterballader. Rötterna, för de finns där, sträcker sig snarare mot den elektroniska dansmusiken i sina olika former.

Samtiden finns i ljudmattorna, musikhistorien i rytmerna, och det varierar från låt till låt om den mest passande beteckningen vore house, techno eller electro. Fast den obekymrade genreblandningen är också i sig ett modernt drag.

Spelningen på Södra bar börjar inte förrän vid midnatt och innebär bara en kort störning på dansgolvet innan allt fortsätter som innan, fast med ansiktena mot scen.

Los Impostors har liknats vid band som Chromeo och Kinky, vilket är rimligt, även om de saknar de förstas förkärlek för pastisch och de senares uppenbart latinska grund. Man skulle också gott kunna lägga till Phoenix. Det centrala hos Los Impostors är visserligen hur de förvandlar elektronisk dansmusik till livemusik. Och för att vara en elektronika- och dansduo, ja, en duo över huvud taget, har de ett mycket stort batteri av instrument med sig på scen.

Men duon har också en slick, poppig sida som hela tiden vill bryta fram. Den är en av de saker som gör dem intressanta, men har en tendens att dra ner stämningen i det som framstår som ett rent dansset, och där ändå ingen har någon möjlighet att höra vad de sjunger.

Som dansakt höjer de sig däremot ett par snäpp live, när slagverken och den raka rytmgitarren hamnar framför syntmattorna. Och när de smyckar ut musiken med sådant som en liten souljazzslinga på en keyboard. Hela tiden sparsmakat och med syftning på rytmen.

Lars Lovén


Comments are closed.