Omöjliga att skilja från musikundret Mali

mars 2, 2012  |  Artiklar, Texter

Publicerad 2 mars 2012 i Svenska Dagbladet

Förändringen hade varit på väg under ett tag, Malis döende stjärna Ali Farka Touré hade till slut börjat uppmärksammas i västvärlden och Damon Albarn hade släppt sin Mali music. Men det var först 2004 när en relativt okänd blind duo från Mali släppte en skiva producerad av Manu Chao, som saker verkligen tog fart. Åtta år senare har musikundret Mali både hunnit bli ett begrepp och sedan ett slitet sådant. Och med sitt sjätte album snart i affären är Amadou & Mariam omöjliga att skilja från det.

–Malis framgångar internationellt har fört med sig att artister därifrån får resa mycket mer i världen och utsättas för annan kultur, men också att utländska artister besöker Mali och tar med sig sin kultur och sina kunskaper dit, säger Amadou Bagayoko på telefon från ett hotell i London.

–Dessutom har det inneburit ett stort uppsving för Malis turism, många kommer bara för att lyssna på musik och gå på festivaler.

Att vara en del av landets turistindustri är inget som besvärar duon, de är fullt medvetna om vilken betydelse de har haft för att marknadsföra Mali.

–Men det innebär också ett ansvar. Våra texter har alltid haft mycket budskap, de handlar om kärlek, solidaritet, fattigdom, fred, våra liv och livet för dem som lyssnar. Allt sådant. Men det har kanske skett en liten förskjutning av perspektivet, i början var det kanske lite mer om problemet med att vara blind och trons utmaningar.

Jag frågar om de tror att musiken kan förändra något och precis när jag är klar inser jag hur dum frågan är, hur tydligt den har förändrat livet för två blinda ungdomar från ett av världens fattigaste länder. Men när Amadou entusiastiskt ropar ”oui!” är det andra exempel han väljer att ta upp.

–Det tror jag absolut och jag har en del tydliga exempel på det, ofta händer det att folk kommer fram till oss efter konserter och berättar hur sånger har hjälpt dem, hur de fått dem att bry sig om varandra mer i ett skakigt förhållande eller så är det någon som varit deprimerad och som har blivit upplyft av en sång.

I slutet av mars släpper duon skivan Folila, som är inspelad i just Paris och Bamako, men även New York.

–Vi har velat få med aspekter av de olika städernas kultur och vi har med många gästartister. Men i grunden är musiken ändå den blues och rock som vi har utvecklat under åren.

Bland gästerna finns Santigold, TV On The Radio, Scissor Sisters och Bertrand Cantat, men även stjärnor från Mali som Bassekou Kouyaté och Toumani Diabaté.

–De flesta har vi arbetat med tidigare, men med Bassekou är det första gången. Det är mer traditionella instrument på den här skivan än de tidigare, men det innebär naturligtvis inte att musiken definitionsmässigt är traditionell.

En enda gång bryter Mariam Doumbia in och först efter att funderat ett långt tag. Det är på frågan om hur de skapar musik tillsammans.

–Vi två är en del av musiken. Man kan säga att både texterna och musiken speglar, nej, inte bara speglar utan är ett direkt resultat av hur nära vi står varandra och hur väl vi känner varandra.

Lars Lovén



Comments are closed.