Ozzy hoppar utan att fötterna lämnar marken

maj 27, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Ozzy hoppar utan att fötterna lämnar marken

Publicerad i Svenska Dagbladet söndag 27 maj

Ozzy Osbourne & Friends
Stockholms stadion

En vän till mig trodde länge att Ozzy Osbourne var hjärnskadad och att det är därför han talar som han gör. Ända tills han flyttade till England och förstod att folk från Birmingham faktiskt låter så.

Samma person har förklarat att han är kär i Ozzy. Jag förstår honom, det är något oemotståndligt sött över rockhjälten där han trippar omkring på scen som en glad gammal tant. Drar misslyckade skämt utan att tappa humöret det minsta när publiken inte skrattar. Hoppar utan att fötterna lämnar golvet.

Kontrasten till de yngre, betydligt mer vältrimmade musikerna är stor. De är idrottsmän, ett gäng halvunga killar som vill ligga medan allt Ozzy vill ha är en kul kväll på marknaden och sedan en god middag.

Läs hela texten

En helt annan Cheikha Rabia

maj 14, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för En helt annan Cheikha Rabia

Publicerad i svenska Dagbladet 13 maj 2012

Som om någon ställt sin mormor på scen tillsammans med ett inte längre helt ungt franskt rockband. De matar på med gitarriff medan hon, i lång klänning och glasögon, ler och viftar med mikrofonen. Ett par gånger ger hon ut den i publiken, när hon vill ha tillbaka den vet hon inte riktigt hur hon ska göra. På det hela ser hon ganska bortkommen ut.

Men då ska man känna till att Cheikha Rabia uppträtt live sedan 50-talet, först i Algeriet, sedan i Frankrike. Så om hon är osäker på scen, och så ser det ut, handlar det kanske snarare om den nya musikaliska inriktning hon har tagit och som det här är lite av ett genrep för.

Den musik Rabia är känd för är ett slags proto-raï, där flöjter och slagverk är de enda instrumenten och där den raka rytmen påminner en del om gnawa. Den musiken har hon fortsatt att framföra även om raï i snart ett halvsekel utvecklats i mer moderna riktningar. Läs hela texten

Folkjazz med rytmisk spänning

april 27, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Folkjazz med rytmisk spänning

Publicerad i Svenska Dagbladet 27 april 2012

Velodrone
Södra teatern

Salem Al Fakir och Mats Karlsson munhuggs på Södra teaterns scen. Det är avslappnat och småmysigt, som folkjazz i den nymelodiösa skolan kan vara. Trevligt. Så här lät ensemblen i sin tidigare skepnad, H3FK, och så låter de stundtals nu, när de efter lite förändringar i sättningen blivit Velodrône.

Men bara ibland, för fokus har förskjutits. Man skulle kunna säga att det tappats, eller åtminstone blivit svårare att hitta, när musiken blivit spretigare och mer svårdefinierad. Det är på alla sätt en positiv förändring. Velodrône är både mer intressanta och roligare att lyssna på.

Utgångspunkten är annars fortfarande jazz med klara drag både av nordisk folkmusik och av Orienten, inkarnerad i Mats Karlssons oud, slagverken och vissa melodier. Men bandet sträcker sig lite längre åt varje håll. Till fler länder kring Medelhavet, till friare jazz, och blandar samtidigt in något nytt som med en väldigt liberal användning av ordet skulle kunna beskrivas som rock. Utan att egentligen låta likadant påminner det en del om hur ethiojazzens fader Mulatu Astatkes musik fick en annan grundkaraktär live efter att ha pimpats av det engelska jazzbandet Heliocentrics för något år sedan.

Läs hela texten

Smörig salsa ur huvudfåran

april 7, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Smörig salsa ur huvudfåran

Publicerad i SvenskaDagbladet 7 april 2012

Gilberto Santa Rosa
Münchenbryggeriet

Gilberto Santa Rosa är en liten, mycket prydlig herre som då och då tar några danssteg på scen men utan att för ett ögonblick lätta på knapparna till kostymen. Kanske verkar det överdrivet, nästan ofint, att gå in på detaljer som precis hur välkammat hans hår är (mycket). Men det är bara för att kunna göra en aningen billig poäng av att hans musik är precis lika ordentlig och minutiöst tillrättalagd.

Det här handlar alltså om salsa från en av Puerto Ricos största. Salsa är som bekant en inte oomstridd samlingsterm för flera olika stilar. De artister som kommer på besök till Sverige tillhör ofta något annat än huvudfåran, som då i stället får användas som det kontrasterande exemplet, för att visa vad det inte handlar om. Här är det precis tvärt om Gilberto Santa Rosa representerar just den samtida, okomplicerad danssbandssalsan. I musik och tal refererar han visserligen också till den klassiska Fania-epoken. Men det är ju sånt man gör och han tar det inte längre än så, utan det stannar just vid referenser.

Läs hela texten

Briljans, nonsens och allvar

mars 25, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Briljans, nonsens och allvar

Publicerad i Svenska Dagbladet 25 mars 2012

Fokn Bois
Södra teatern

Är provokationen ett mål i sig? Kan den hamna i vägen för själva budskapet? Och är det fel att såra folks religiösa känslor? Den sortens problematiserande sysslar inte Fokn Bois med, men det tar bara ett par låtar av konserten att förstå att det här med att uppröra känslor är en av deras kärnverksamheter.

Duon består av rapparen Mensa och hiplifeartisten Wanlov, för kvällen klädd i jeanskjol, hipsterglasögon och ett slags virkad huva som får honom att se ut som en futuristisk variant av Bockstensmannen.

Deras mest kända provokation var länge Thank God we’re not a Nigerians (sic), som väckte viss uppmärksamhet inför en landskamp i fotboll mellan Ghana och Nigeria. Åtminstone fram tills de släppte Sexin Islamic girls. Den påstås handla om hur de håller kvinnorna i Boko Haram (en islamistgrupp i norra Nigeria som ligger bakom ett otal terrordåd) sällskap medan deras män är ute på uppdrag, men kommer sannolikt att röra upp känslor långt utanför sektens gränser Läs hela texten

Det symfoniska kommer bort

mars 10, 2012  |  Konsertrecensioner, Texter  |  Kommentarer inaktiverade för Det symfoniska kommer bort

Publicerad i Svenska Dagbladet 11 mars 2012

Los Van Van
Gamla Tryckeriet, Alvik

Ni vet i slutet av en konsert, när bandet går in en reprisloop och utan att egentligen öka intensiteten så mycket låter själva upprepningen verka på publiken. I det läget befinner sig Los Van Van egentligen hela tiden på Gamla tryckeriet i Alvik, i en snabbt upparbetat rytm som sedan matas och matas och matas. Bortsett från i ett par ballader och när de inte helt framgångsrikt flörtar med klubbigare dansmusik.

Fast även i den uppvaktningen är de konsekventa. Det är så Los Van Van har jobbat sedan starten 1969, genom att osentimentalt blanda in bruksmusik med kort bäst-före-datum i det som för länge sedan var långsamt rullande son och sofistikerad charanga.

Idag är Los Van Van 16 medlemmar på scen. Jag har sett dem ett antal gånger och har en känsla av de för varje gång blivit fler, men det kan vara inbillning. Antalet sångare är i alla fall fyra. Jag har också sett dem. under både bättre och sämre förutsättningar. Men låt oss börja från början. Läs hela texten